Det var de antika grekerna som först kom på idén om Antarktis. De kände till Arktis, som de kallade Arktos, eller Björnen från konstellationen Stora björnen och kom till slutsatsen att för att kunna balansera världen måste det finnas en liknande kall sydlig landmassa som var densamma men den motsatta ”Ant – Arktos”, den motsatta björnen.

Hitta den mytomspunna frusna kontinenten

Det är 1820 och tävlingen om att vara först med att nå den svåråtkomliga södra kontinenten är i full gång. Men vem kommer att bli den första att upptäcka kontinenten? Det som följer är en berättelse om mänsklig strävan, uthållighet, beslutsamhet och viljan att lyckas där andra har misslyckats.

Om vi ska berätta hela historien måste vi börja tidigare än 1820 och gå hela vägen tillbaka till antika Grekland. De grekiska akademikerna var bland de första som föreslog att en stor kontinent i söder ens kunde existera. Aristoteles konstaterade att den sfäriska symmetrin innebar att jordens norra region måste balanseras av en lika sydlig region. Detta teoretiska land fick det vaga namnet Antarktos, ”mittemot Arktos”.

Vi förflyttar oss sedan till upptäcktsresornas epok i Europa på 1400-talet. Det ”påhittade” landet trycktes allmänt i kartor och märktes som ”Terra Australis Incognita” – okänt sydligt land. Under en tid fortsatte Antarktis att anses vara påhittat, även om tanken på denna kontinent eggade många upptäcktsresandes fantasi. Men inom kort skulle fantasin bli verklighet.

Korsa polcirkeln

1773 korsade James Cook och hans besättning södra polcirkeln för första gången. Han upptäckte isolerade öar, men hittade ingen kontinent. Han hade ingen aning om att han hade varit så nära som 128 kilometer från Antarktis kust vid ett tillfälle på hans resa. Cook konstaterade att: ”Jag tar mig friheten att påstå att ingen man kommer att våga sig längre bort än jag har gjort och de land som må ligga söderut kommer aldrig att utforskas.” Det skulle endast ta 48 år att bevisa att han hade fel.

Land i sikte!

Den 27 januari 1820 korsade en rysk expedition ledd av Bellingshausen den södra polcirkeln för endast andra gången i historien. Dagen därpå blev han den första upptäcktsresanden att någonsin skåda den okända kontinenten – en ära som inte tillskrevs honom på grund av en felaktig översättning av hans dagbok. Bara ett år senare blev utforskaren och säljägaren John Davis den första personen att sätta sin fot på Antarktis. Den sjunde kontinenten var nu utan tvekan en verklighet.

Antarktisutforskningens heroiska era

Fokus flyttades snabbt till den oundvikliga frågan om vilket land och vilken upptäcktsresande som skulle få den avundsvärda äran att vara först med att nå Sydpolen. Den brittiska upptäcktsresanden Robert Falcon Scott seglade från England 1901 och försökte nå sydpolen 1902. De svåra förhållandena visade sig vara omöjliga att stå emot, så expeditionsteamet blev tvunget att dra sig tillbaka till vid 82° 17' sydlig bredd.

Angloirländaren Ernest Henry Shackleton ingick i Scotts expedition och överlevde med nöd och näppe. Han var dock fast besluten att försöka igen. 1908 var han den första som korsade delar av Antarktisplatån och kom till 180 km från Sydpolen innan han tvingades återvända.

Foto: Chelsea Claus och Andreas Kalvig Anderson

Först över mållinjen

Två expeditioner följde snart 1910. Norrmannen Roald Amundsen ledde den ena och Robert Falcon Scott den andra. Vid det här laget var Amundsen en veteran inom arktiska expeditioner och han var den första att korsa hela Nordvästpassagen med fartyg från 1903 till 1906. Denna erfarenhet visade sig vara avgörande och han och hans team lyckades där andra hade misslyckats tidigare.

Den 14 december 1911, efter 99 dagar och 1 400 sjömil sedan hans avresa, lyfte Roald Amundsen den norska flaggan vid sydpolen. Robert Falcon Scott anlände 33 dagar senare. Hans besvikelse står nedskrivet i hans dagbok: ”Det värsta har hänt [...] Alla dagdrömmar har gått i spillror [...] Du gode Gud! Detta är en hemsk plats.” Tragiskt nog lyckades varken han eller hans följeslagare att ta sig levande tillbaka.

Vägen mot fred

Under de kommande åren gjorde flera länder anspråk på Antarktis och förhandlingar mellan Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Frankrike, Norge, Chile, Argentina och USA inleddes 1948. För att förhindra konflikter i regionen undertecknade 12 länder Antarktisfördraget 1959.

Fördraget åsidosatte Antarktis som ett vetenskapligt reservat, fastställde forskningsfrihet och förbjöd all militär verksamhet på kontinenten. Fördraget var det första avrustningsavtalet som fastställdes under det kalla kriget. Antarktis är än idag en plats tillägnad vetenskaplig forskning och ett landmärke, i synnerhet för äventyrsresenärer.