Reseguide till Falklandsöarna
Många av Hurtigrutens resor mot Antarktis gör ett stopp vid Falklandsöarna. Det är dock många som inte känner till denna lilla ögrupp i södra Atlanten. Få reda på hur det är på Falklandsöarna idag och om vad du kan göra på dessa fantastiska öar.
Upptäckt och tidiga bosättningar
Även om de flesta landområden som europeiska utforskare upptäckte under upptäcktsresornas epok faktiskt redan var bebodda så bodde ingen på Falklandsöarna förrän mitten på 1700-talet. Det finns över huvud taget inga skriftliga källor på att någon ens har sett öarna innan år 1592, då de sågs av den engelske sjökaptenen John Davis. Nära 100 år senare blev en annan engelsk sjökapten, John Strong, den förste att landstiga på öarna. Strong satte hjulen i rullning för att namnge ögruppen – även om han inte döpte själva landmassorna så döpte han vattnet emellan dem till Falklandssundet, efter flottans dåvarande skattmästare.
År 1764 grundade fransmännen (som kallade ögruppen för "Îles Malouines" efter deras resas utgångspunkt) ögruppens första koloni. Nybyggarna grundade Port Louis på Östra Falkland. Bara ett år senare grundade engelsmännen en egen koloni på Västra Falkland som de döpte till Port Egmont. Ledare för den engelska expeditionen som grundade Port Egmont, John Byron, gjorde sedan anspråk på hela ögruppen i Englands namn. Vad Byron inte visste var att fransmännen hade landstigit och grundat en koloni på den östra ön, men vissa historiker menar att detta faktum antagligen inte hade ändrat Byrons beslut om att göra anspråk på ögruppen.
Britterna stannade dock bara ett kort tag i Port Egmont innan de kördes bort av sina tävlingslystna grannar. Inte av fransmännen – faktum är att fransmännen redan hade övergett sin bosättning på Falklandsöarna helt och hållet. Istället var det spanjorerna, som 1770 hade tagit över den franska hamnen (som de döpte om till "Puerto de la Soledad") som nu drev britterna från Port Egmont. Som så ofta är fallet under upptäcktsresornas epok så bytte landområden snabbt och ofta ägare – Spanien lämnade tillbaka Port Egmont till England redan året därefter.
Så fortsatte det fram och tillbaka fram till år 1820. Nu ägde Spanien hela ögruppen, och var det land som ensamt hade gjort anspråk på Falklandsöarna i årtionden. Då revolterade Spaniens sydamerikanska kolonier, och Argentina – på denna tid känd som Río de la Platas förenade provinser – och tog över öarna. Detta skulle ha kunnat vara hur historien slutar, om det inte vore för att britterna aldrig officiellt avsagt sig rätten till ögruppen. År 1832 kom britterna tillbaka till ögruppen för att ta tillbaka vad de ansåg redan var deras. Brittiska trupper lyckades utan våld köra iväg de argentinska nybyggarna, och en lång period av fred inleddes på öarna.
Falklandskriget
Nästan ett och ett halvt århundrade senare drabbades Falklandsöarna av en allvarlig konflikt. Även om inga strider tog plats efter att britterna avhyste de argentinare som bodde på öarna så fortsatte Argentina att bestrida britternas anspråk på skärgården. År 1964 togs frågan upp av FN. FN uppmanade Storbritannien och Argentina att mötas och diskutera frågan, men länderna gjorde få framsteg i sina förhandlingar. År 1982 bröt kriget ut.
Argentinska trupper lyckades trycka tillbaka det brittiska försvaret med en attack med 5 000 soldater. Margaret Thatcher svarade med att utropa en 32 mil vid undantagszon runt regionen. Thatcher meddelade att samtliga som befann sig inom den zonen skulle ses som fientliga krafter och följaktligen attackeras. Kort efter detta tillkännagivande anföll brittiska trupper ett argentinskt fartyg och de 368 människor som befann sig ombord omkom. Detta var ett oerhört kontroversiellt ögonblick under kriget, eftersom vissa menade att fartyget i fråga inte befann sig inom undantagszonen och att det i själva verket seglade bort från öarna.
Resten av kriget var kort men brutalt. Bara ett par månader efter krigets början gav Argentina upp – totalt hade de förlorat 665 män under kriget. Nederlaget skakade Argentinas politiska landskap, som vid den här tiden redan var instabilt. Kriget gjorde att Argentinas militärjuntas ställning försvagades och Argentinas ledare, Leopoldo Galtieri, avgick och ersattes av Reynaldo Bignone som styrde landet ett år innan demokratiska val återinfördes och Raúl Alfonsín blev vald till president. Alfonsín inledde fredsförhandlingar mellan Storbritannien och Argentina och även om förhandlingarna tog tid så tog konflikten länderna emellan officiellt slut 1995.
Falklandsöarna idag
Nuförtiden är Falklandsöarna helt självförsörjande och i stort sett självstyrande. Människor från hela världen har slagit sig ner här för att arbeta inom ögruppens lukrativa jordbruks- och fiskeindustri. Det är också en mycket populär destination för turister, tack vare sin oförstörda natur och fascinerande städer. Dessutom har Falklandsöarna en mycket stor pingvinpopulation, till alla djurälskares glädje. Oavsett om du väljer att spendera hela semestern här eller bara gör ett stopp på vägen på din resa mot Antarktis kommer du säkert att älska Falklandsöarna.
Intressant att se på Falklandsöarna
Falklandsöarnas stränder kan kännas lite kyliga, men i denna fantastiska lilla skärgård finns många sevärdheter att upptäcka. Nedan kommer en lista på rekommenderade saker att se och göra när man är på Falklandsöarna:
Exotiskt djurliv
Precis som kapten John Strong för mer än 300 år sedan har besökare på Falklandsöarna möjlighet att se fantastiskt mycket av det inhemska djurlivet på utflykter utomhus – speciellt fåglar. På dessa öar finns det extremt många olika sorters fåglar, vilket ger besökare chansen att se några av världens mest sällsynta och intressanta fåglar.
Pinviner överallt
Falklandsöarna är hem åt fyra olika pingvinarter – kungspingvin, klipphopparpingvin, magellanpingvin och åsnepingvin. Kungspingvinen är väldigt lik sina större kusin – kejsarpingvinen – och har samma gul-orangea färgsättning på sidan av huvudet och under näbben. Dessa fåglar utan flygförmåga är världens näst största pingvinart, och samlas ofta i stora kolonier runt Falklandsöarna. Klipphopparpingviner, åsnepingviner och magellanpingviner är mycket mindre, och blir mellan cirka 90 och 120 centimeter höga i vuxen ålder. Precis som andra pingvinarter samlas de gärna i grupp, så det borde inte vara svårt alls att få syn på dessa små underliga fåglar.
Andra djur som kan ses på ön är bland andra den strimmiga karakaran, falklandsgärdsmygen, ångbåtsanden, bardvalen, delfiner och massvis av sälar.
Upptäck Falklandsöarnas spännande historia och kultur
För besökare som vill få en bättre uppfattning om öarnas historia rekommenderas besöka Falklandsöarnas museum. Utställningar finns i två separata byggnader – Brittannia House på Holdfast Road och Cartmel Cottage på Pioneer Row i Port Stanley. Här visas en fantastisk samling historiska artefakter, skulpturer och målningar som tillsammans dokumenterar skärgårdens maritima historia. Res tillbaka i tiden och upptäck ett viktorianskt kök eller en lanthandel från 1930-talet, komplett med originalvaror. Denna utomordentliga möjlighet att lära om Falklandsöarnas unika historia är för bra för att missa så se till att besöka detta museum!