En del av
Hurtigruten Group

En reseguide till Falklandsöarna

Fördjupa dig i Falklandsöarnas fascinerande historia, och upptäck hur öarna ser ut i dag och vad du kan göra där.

5 minuters läsning


West Point, Falklands

Många av Hurtigruten Expeditions Antarktisresor gör ett stopp på Falklandsöarna. Men det är långt ifrån alla som känner till denna lilla ögrupp i Sydatlanten. Om du inte är bekant med dessa öar, som ligger norr om Antarktis, är det dags att lära sig allt om dem. Du kan även läsa mer om hur Falklandsöarna ser ut i dag och vad du kan göra på detta fascinerande resmål.

Upptäckten och tidiga bosättningar

Trots att största delen av den mark som europeiska sjöfarare kom till under upptäcktsresornas epok faktiskt redan var befolkad var det ingen som bodde på Falklandsöarna förrän i mitten av 1700-talet. Enligt historiska källor var det ingen som ens lagt märke till öarna förrän 1592, när de upptäcktes av den engelske sjökaptenen John Davis. Nästan 100 år senare var en annan engelsk sjökapten, John Strong, den första som landsteg på öarna. Man kan säga att det var Strong som låg bakom ögruppens namn. Trots att han inte gav själva landmassorna något särskilt namn kallade han vattenvägen mellan dem för ”Falklandssundet” efter flottans dåvarande skattmästare.

Ögruppens första koloni grundades 1764 av fransmännen (som kallade ögruppen för ”Iles de Malouines” efter deras resas utgångspunkt). Nybyggarna grundade Port Louis på Östra Falkland, och bara ett år senare grundade engelsmännen en egen koloni på Västra Falkland som de döpte till Port Egmont. Ledaren för den engelska expeditionen som grundade Port Egmont, John Byron, gjorde sedan anspråk på hela ögruppen i Englands namn. Vad Byron inte visste var att fransmännen redan hade landstigit och grundat en koloni på den östra ön, men vissa historiker menar att detta faktum antagligen inte hade ändrat Byrons beslut om att göra anspråk på ögruppen.

Britterna stannade dock bara ett kort tag i Port Egmont innan de kördes bort av sina tävlingslystna grannar. Inte av fransmännen, för de hade redan övergett sin bosättning på Falklandsöarna helt och hållet. Istället var det spanjorerna, som 1770 hade tagit över den franska hamnen (och döpt om den till ”Puerto de la Soledad”), som nu drev bort britterna från Port Egmont. Som så ofta under upptäcktsresornas epok bytte landområden snabbt och ofta ägare, och Spanien lämnade tillbaka Port Egmont till England redan året därefter.

Så fortsatte det fram och tillbaka fram till år 1820. Nu ägde Spanien hela ögruppen och var det land som ensamt hade gjort anspråk på Falklandsöarna i årtionden. Då revolterade Spaniens sydamerikanska kolonier, och Argentina – på denna tid känd som Río de la Platas förenade provinser – tog över öarna. Här hade historien kunnat sluta, om det inte vore för att britterna aldrig officiellt avsagt sig rätten till ögruppen. År 1832 kom britterna tillbaka till ögruppen för att ta tillbaka vad de ansåg redan var deras. Brittiska trupper lyckades köra i väg de argentinska nybyggarna utan att bruka våld, och en lång period av fred inleddes på öarna.

Falklandskriget

Men nästan 150 år senare bröt en allvarlig konflikt ut på Falklandsöarna. Även om inga strider utkämpades efter att britterna avhyst de argentinare som bodde på öarna så fortsatte Argentina att bestrida britternas anspråk på ögruppen. År 1964 togs frågan upp av FN. FN uppmanade Storbritannien och Argentina att mötas och diskutera frågan, men länderna gjorde få framsteg i sina förhandlingar. År 1982 bröt kriget ut.

Argentinska trupper lyckades pressa tillbaka det brittiska försvaret genom en attack med 5 000 soldater. Margaret Thatcher svarade med att utropa en 32 mil bred undantagszon runt regionen och förklarade att alla som befann sig inom den zonen skulle betraktas som fientliga och följaktligen attackeras. Kort efter detta tillkännagivande anföll brittiska trupper ett argentinskt fartyg, och de 368 människor som befann sig ombord dödades. Detta var en oerhört kontroversiell händelse under kriget, eftersom vissa menade att fartyget i fråga inte befann sig inom undantagszonen och att det i själva verket var på väg bort från öarna.

Resten av kriget var kort men brutalt. När Argentina kapitulerade bara några månader efter krigsutbrottet hade man förlorat 655 man. Nederlaget skakade om Argentinas politiska landskap, som vid den här tiden redan var instabilt. Argentinas ledare, Leopoldo Galtieri, avgick och ersattes av Carlos Menem. Menem inledde fredsförhandlingar mellan Storbritannien och Argentina, och även om förhandlingarna drog ut på tiden tog konflikten länderna emellan officiellt slut 1995.

Falklandsöarna i dag

I dag är Falklandsöarna helt självförsörjande och i stort sett självstyrande. Människor från hela världen har slagit sig ner här för att arbeta inom ögruppens lukrativa jordbruks- och fiskeindustri. Ögruppen är även ett mycket populärt turistmål, tack vare sin oförstörda natur och sina fascinerande städer. Dessutom har Falklandsöarna en mycket stor pingvinpopulation, till alla djurälskares stora glädje. Oavsett om du väljer att tillbringa hela semestern här eller bara gör ett stopp på vägen på din resa mot Antarktis kommer du säkert att älska Falklandsöarna.

Intressant att se på Falklandsöarna

Falklandsöarnas stränder kan kännas lite kyliga, men på dessa fantastiska små öar finns många sevärdheter att upptäcka. Här kommer en lista på vad man kan se och göra när man är på Falklandsöarna:

Sällsynta djur

Precis som kapten John Strong för mer än 300 år sedan har den som besöker Falklandsöarna möjlighet att se stora delar av det inhemska djurlivet – särskilt fåglar. På öarna finns många olika fågelarter, vilket ger besökarna chansen att se några av världens mest sällsynta och intressanta fåglar.

Pingviner överallt

På Falklandsöarna finns det fyra olika pingvinarter: kungspingvin, klipphopparpingvin, magellanpingvin och åsnepingvin. Kungspingvinen är väldigt lik sin större kusin, kejsarpingvinen, och har samma gulorangea färgsättning på kinderna och under näbben.

Dessa fåglar, som inte kan flyga, är världens näst största pingvinart, och samlas ofta i stora kolonier runt Falklandsöarna. Klipphopparpingviner, åsnepingviner och magellanpingviner är mycket mindre, och blir mellan cirka 90 och 120 centimeter höga i vuxen ålder. Precis som andra pingvinarter samlas de gärna i grupp, så det brukar inte vara särskilt svårt att få syn på dessa små underliga fåglar.

Andra berättelser

Penguins perched on the ice of Cuverville Island, Antarctica. Credit: Espen Mills / HX Hurtigruten Expeditions

Registrera dig för vårt nyhetsbrev

Få specialerbjudanden, tips om spännande nya resor och intressanta artiklar levererade direkt till din inkorg.

Registrera dig