Människorna som kallar Grönland sitt hem

De första invånarna

De första människor som satte sin fot på Grönland tros ha tillhört Saqqaq-kulturen och flyttade till Grönland från kontinentala Nordamerika år 2500 f.Kr. Det här var innan bronsåldern och ungefär samtida med den gropkeramiska kulturen i Skandinavien. Men det hårda klimatet och avskildheten på Grönland försvårade möjligheterna att överleva och upprätta permanenta bosättningar.

I flera århundraden fortsatte människor att flytta till Grönland, och ta med sig olika kulturer till ön. Saqqaq-kulturen var kvar på Grönland mellan 2500 f.Kr. och 800 f.Kr. tillsammans med Independence I-kulturen som befann sig på norra Grönland mellan omkring 2400 och 1300 f.Kr. Båda dessa kulturer anses komma från separata grupper som ursprungligen kom till norra Kanada.

Runt år 800 f.Kr. uppstod den så kallade Independence II-kulturen. Den är identisk med den tidiga Dorset-kulturen och följde i Independence I-kulturens fotspår. Flera olika kulturer uppstod och försvann under århundraden fram tills dess att vikingar anlände på Grönland runt år 980. Thule-kulturen uppstod omkring år 1200. De sena Dorset-folken hade vid det här laget upprättat permanenta bosättningar på delar av ön.

• 
• 
• 
Foto: Karsten Bidstrup, Camille Seaman och Andreas Kalvig Anderson

En ny era

Man tror att Grönland blev känt i Europa på det tidiga 900-talet. Upptäckaren Erik Thorvaldsson, känd som Erik Röde, beskrivs som grundaren av den första bosättningen på Grönland i ett antal isländska sagor. Han ska ha fått sitt smeknamn tack vare sitt eldröda hår och skägg och sitt heta temperament.

Upptäckaren Erik Röde gav sig ut på en expedition från Island på 980-talet och nådde till slut Grönlands sydvästra kust. Då denna del av ön var obebodd bestämde sig vikingarna att bosätta sig på platsen, och Erik gav ön namnet Grönland. Idén bakom namnet var att det skulle få platsen att låta inbjudande för andra. Trots kylan och isen är det troligt att Grönland var ganska grönt vid denna tidpunkt, särskilt i jämförelse med Island.

Erik gjorde Brattalid på södra Grönland, numera känt som Qassiarsuk, till centrum för den politiska makten. Andra reste längre norrut och slog sig ner vid en fjord nära Nuuk (den nuvarande huvudstaden) vilket gav vikingarna kontroll både i norr och söder. När befolkningen var som störst bodde här 2 000 personer, medan inuiterna höll till i andra delar av landet. Ny forskning visar att de två folken också kan ha levt på samma platser samtidigt.

Många av nordmännen var bönder med kor, får och getter. Andra var jägare och handelsmän och jagade valross, isbjörn och narval för att ta tillvara på skinn, hudar och elfenben. De levde mestadels på sälkött och handlade med elfenben från valrossbetar med Europa. Rep, får, sälar och ull exporterades också.

Kring år 1000 kom kristendomen till ön via Erik Rödes son Leif Eriksson. Leif, som var känd som ”Leif den lyckosamme”, återvände till Grönland efter att ha spenderat lång tid i pappans hemland Norge. Han tog med sig kristna missionärer som upprättade den första kristna kyrkan på Grönland. Den fick namnet Tjodhildes kyrka efter Eriks fru. I dag kan du besöka en liten replika av den ursprungliga kyrkan i Qassiarsuk.

Vikingasamhället på Grönland överlevde i omkring 500 år innan det försvann kring år 1450–1500. Det finns flera teorier kring anledningen till kollapsen. Bland annat att gradvisa klimatförändringar gjorde levnadsförhållandena svårare, att konflikter uppstod med inuitfolken och att kontakten med Europa gick förlorad. En annan möjlig anledning var minskad efterfrågan på elfenben, som vid det här laget hade börjat importeras från andra länder. En konservativ kultur och inavel bland vikingarna kan också ha haft betydelse. Troligtvis berodde slutet på eran på flera faktorer.

När du reser med oss kommer du att få möjligheten att gå i dessa tidiga upptäckare och bosättares fotspår och uppleva unik kultur som har formats av olika människor och kulturer under århundraden.