De verkliga piraterna i Karibien

Piraternas paradis

När den nya världen upptäcktes i slutet av 1400-talet började också plundringen ta fart, inte minst av de spanska conquistadorerna själva. Deras galjoner, som var lastade med guld och silver som de hade plundrat från aztekerna, inkafolket och mayafolket, bildade stora flottor som seglade fram och tillbaka mellan Spanien och Central- och Sydamerika.

Det tog inte lång tid för dessa flottor med skattskepp att bli måltavla för de förtryckta bosättarna i regionen, liksom för lycksökare, berömmelsesökare och äventyrare. Karibiens myriad av öar erbjöd en naturlig bas varifrån pirater kunde attackera, borda och plundra passerande skepp för att sedan smita undan till sina gömställen i vikarnas grottor.

Mördande konkurrens När europeiska länder tävlade mot varandra om att bli den dominerande makten i Amerika visade det sig att pirater kunde vara värdefulla allierade. Pirater som var beryktade för sin grymhet kunde kontaktas av kungliga tjänstemän för att attackera specifika länders fartyg och på så sätt försvaga deras flotta, minska deras vinster och försämra deras framtidsutsikter i regionen. I den egenskapen visade sig sjöröveri vara ett lukrativt karriärval, även om det i sin tur gjorde en karriär inom handel minst lika farlig.

Sjöröveriets guldålder i Karibien

Sjöröveriet i Karibien började runt 1500-talet och varade i cirka 300 år med sammanlagt över 5 000 pirater som härjade i dessa farvatten. Den mest fruktsamma perioden för sjöröveri här var från 1650-talet till 1730-talet. Pirater härjade hänsynslöst i dessa delar, terroriserade Karibiska havet och satte skräck i olyckliga besättningar.

Ett vanligt piratskepp rymde omkring 80 stenhårda sjömän med en medelålder på 27 år, och var och en gjorde skäl för sin lön. De kom från alla samhällsskikt och kallades en mängd olika namn, från filibustrar till fribytare. Buckanjärer var en slags frihetsivrande kapare som levde i Karibien. De var ursprungligen bosättare som berövats sitt land av spanska kolonialmyndigheter på öarna Hispaniola och Tortuga.

• 
• 
• 
Foto: Andrea Klaussner och Stockdonkey / Shutterstock

De mest aktade piraterna i Karibien

Bland alla pirater fanns det några som stod ut för sina bedrifter. De flesta gick ett blodigt slut till mötes, men deras berättelser blev ändå piratlegender, och de var fruktade och respekterade av till och med sina tillfångatagare.

Bartholomew Roberts, ”Black Bart” (1682–1722) plundrade fartyg utanför Amerika och Västafrika. Han var känd som en utmärkt ledare med tonvis av karisma och snillrika navigationsfärdigheter. Hans berömmelse spred sig och han ansågs vara den mest framgångsrika piraten för sin tid. Han mötte sitt slut i kampen mot Storbritanniens örlogsflotta, en bortgång som chockade piratvärlden.

Anne Bonny (cirka 1697 till möjligen 1782) är en av de mest kända kvinnliga piraterna. Hon deltog i strider förklädd till man och slogs tillsammans med sin man, piratkaptenen John ”Calico Jack” Rackham. År 1720 greps hon och dömdes till döden, men lyckades undvika dödsdomen eftersom hon var gravid. Hon försvann spårlöst och dök aldrig upp igen.

Sir Henry Morgan (1635–1688) ledde en mäktig jamaicansk flotta och låg bakom fyrahundra fartygsattacker under sin sjörövartid. När han greps skickades han till England, men istället för att fängslas och avrättas, benådades han och till och med adlades av kungen. Han återvände till Jamaica, där han faktiskt utnämndes till biträdande guvernör.

Edward Teach (1680–1718) fick smeknamnet ”Svartskägg” på grund av sitt praktfulla, böljande ansiktshår. Svartskägg seglade krigsskeppet Queen Anne’s Revenge och hade ett sinne för det teatraliska när han bordade skeppen. Han placerade nämligen brinnande rep på huvudet för att ge sig själv en hotfull och kuslig aura. Han dödades av löjtnant Robert Maynard i en brutal närstrid.

Utforska dessa historiska farvatten

Tack och lov tillhör piraterna i Karibien det förflutna och finns numera bara i böcker och filmer. Begravda eller undangömda skatter med aztekiskt guld och spanska dubloner, som plundrats från koloniala fartyg, är också i allmänhet påhittade, men vem vet med säkert?

Våra expeditionskryssningar fokuserar emellertid på Centralamerikas och Karibiens verkliga skatter: dess fantastiska öar, stränder, djurliv och kultur. Det kanske inte finns några pirater kvar här, men spännande äventyr finns det fortfarande gott om.