Upptäcktsresornas epok

Nordamerikas utforskningshistoria går tillbaka mer än ett årtusende och omfattar människor från hela världen. Den icke inhemska befolkningen, som utgörs av europeiska bosättare, kom till kontinenten för att försöka kartlägga och utforska det stora landet och främja deras ekonomiska intressen. Som med de flesta upptäcktsresor var sökandet efter rikedomar en av de främsta drivkrafterna.

Men de första människorna som bosatte sig på amerikansk mark var inte från Europa. Det är allmänt accepterat att de första bosättarna var jägare-samlare som kom till Nordamerika från den nordasiatiska mammutstäppen via Beringlandbryggan. Denna landbrygga bildades mellan nordöstra Sibirien och västra Alaska på grund av sjunkande havsnivåer vid Weichsels huvudfas, under den senaste istiden när inlandsisen var som störst. Dessa bosättare spred sig till både Nord- och Sydamerika för ungefär 14 000 år sedan.

Det har minst sagt hänt mycket sedan dess. Tidslinjen för upptäcktsresornas epok börjar troligen med vikingarna. Flera tidslinjer antar att de skandinaviska vikingarna upptäckte kontinenten under sina upptäcktsresor till sjöss i slutet av 900-talet, vilket senare ledde till den norska koloniseringen av Grönland och L'Anse aux Meadows i Newfoundland. Det placerar vikingarna i Amerika cirka 500 år före Columbus. Men deras resor blev inte allmän kännedom, så kontinenten var fortfarande öppen för en historisk upptäckt.

Foto: shutterstock och Camille Seaman

Upptäcktsresornas epok

Man kan inte prata om Nordamerikas utforskningshistoria utan att nämna Christofer Columbus. Traditionellt sett börjar upptäcktsresornas epok med Columbus 1492. När han och hans besättning insåg att de faktiskt hade hittat en helt ny kontinent skickades många fartyg från Europa dit för att utforska, erövra och permanent bosätta sig i Amerika.

Upptäcktsresornas epok anses vanligtvis sträcka sig från 1400-talet till 1700-talet. Under denna tidsperiod påbörjades stora koloniseringsprojekt i Amerika av flera europeiska imperier, såsom Spanien, Frankrike, Portugal, Nederländerna och Storbritannien. De flesta imperier hade för avsikt att bosätta sig i Amerika, men spanjorerna hade ett annat motiv när de kom till den nya kontinenten: att tjäna en förmögenhet i det nya landet och skicka tillbaka den hem till Spanien. Det sägs att de fastställde tre mål: Erövra, omvända eller bli rik. Att omvända syftar till att spanjorerna trodde att de var tvungna att befria infödingarna från evig fördömelse genom att omvända dem till kristendomen.

Portugal gjorde anspråk på länder i Nordamerika och koloniserade mycket av östra Sydamerika som de namngav Santa Cruz och Brasilien. De franska kolonierna inkluderade de östra delarna av Nordamerika som Spanien inte hade erövrat, ett antal karibiska öar och små kustområden i Sydamerika. Ungefär 16 000 fransmän kom till Amerika under koloniseringen och det stora flertalet av dem blev självhushållande jordbrukare längs Saint Lawrencefloden.

Britterna anlände sent och påbörjade inte sin kolonisering förrän nästan ett sekel efter Spanien. Deras första framgångsrika permanenta bosättning var i Jamestown, Virginia 1607, efter flera misslyckade försök. Holländarna koloniserade mindre i Nordamerika än resten av imperierna, men de grundade kolonin Nya Nederländerna på USA:s östkust. Det fastställdes senare att den södra spetsen av ön Manhattan skulle fungera som säte för den koloniala regeringen och den fick namnet Nieuw-Amsterdam. År 1664 tog engelsmännen kontroll över Nieuw-Amsterdam och döpte om staden till New York efter hertigen av York.

När du reser med oss kommer du faktiskt att färdas längs de berömda rutterna där dessa modiga upptäcktsresande seglade förr i tiden. Följ med oss på ett äventyr i ”Frihetens land”!