Expeditionen startar med en flygresa från Köpenhamn till Kangerlussuaq dit du ankommer sent på kvällen. Flygplatsen anlades av amerikanerna redan under andra världskriget och användes för mellanlandningar på flygningar till Europa. Idag är detta den viktigaste knutpunkten för internationella flygningar till Grönlands utspridda samhällen. Kangerlussuaq betyder ”stor fjord” och MS Roald Amundsen seglar nästan längs hela fjorden (19 mil) innan vi når öppet hav. 

Ilulissat ligger i ett hisnande landskap vid Ilulissatfjorden som finns med på Unescos världsarvslista. Här kan du se enorma isberg trängas vid fjordens mynning, precis utanför staden. De kommer från Jakobshavnsglaciären, en av norra halvklotets mest produktiva glaciärer. Isbergen tar sig nedför den två mil långa fjorden innan de kommer ut i Diskobukten. Beundra hur isens nyans förändras när den träffas av midnattssolens strålar. Lyssna till isbergens knakande och mullrande ekon från ena sidan av Ilulissat till den andra.Här erbjuder vi en mängd olika utflykter. Efter bara en kort promenad genom staden finns ett nät av korta leder som tar dig ut till fjorden. Ett annat alternativ att komma närmare isen är åka ut i lokala båtar, där det också finns chans att få syn på valar. Du kan också välja att se området från luften i flygplan eller helikopter.

Vi korsar Davis sund, mellan Labradorhavet och Baffinbukten. Sundet är uppkallat efter den engelske upptäcktsresanden John Davis som ledde tre expeditioner i området mellan 1585 och 1587. Han letade efter en sjöväg genom Nordvästpassagen och upptäckte då Hudsonsundet. Davis var först med att uppmärksamma möjligheter till säljakt och valfångst i området och att man kunde fiska torsk även så här långt norrut.

Devonön är jordens största obebodda ö (Antarktis räknas som en kontinent).

På Devonöns södra kust ligger Dundas Harbour, en övergiven bosättning med en gammal kanadensisk polisförläggning och flera arkeologiska fyndplatser. Följ med i land för att se ruinerna av några av dessa byggnader och imponerande platser från tiden då thulefolket, inuiternas förfäder, levde här. Väster om Dundas Harbour ligger Croker Bay, en stor fjord med två tidvattenglaciärer längst in i viken. Området har ett rikt djurliv och här hoppas vi få se säl, valross men också vitval och narval. Isbjörnar är vanliga i området och på tundran vid stranden hittar vi små populationer av polarhare och myskoxe. Croker Bay är en perfekt utgångspunkt för små båtutflykter och för att studera det marina djurlivet och glaciärerna på nära håll.

Bellot Strait är ett smalt sund som fungerar som passage från Prince Regent Inlet till Peel Sound och Franklin Strait. Söder om kanalen hittar du Boothiahalvön – den nordligaste punkten på Nordamerikas fastland. Det cirka två kilometer breda sundet har starka strömmar som kan komma upp i 15 kilometer i timmen. Isen kan göra området svårnavigerat och en noggrann bedömning av förhållandena måste göras för att hitta rätt tidpunkt så att man undviker de starkaste strömmarna. Men det finns ingen anledning till oro. MS Roald Amundsen är specialbyggt som expeditionsfartyg med en högre isklass, djupsonderingsdatabas, utdragbar framåtriktad sonar samt sökljus för isberg. Kaptenen och hans besättning har dessutom stor erfarenhet av att segla i förrädiska vatten. I den östra änden av kanalen ligger det historiska Fort Ross, en handelsstation som grundades av Hudson Bay Company 1937. Där ligger fortfarande två små stugor som underhålls av den kanadensiska kustbevakningen och hit söker sig ibland lokala inuiter under jaktresor. När vi har utforskat Fort Ross försöker vi ta oss igenom den trånga farleden Bellot Strait. I detta sund två världshav, Stilla havet och Atlanten.

När vi har tagit oss igenom passagen lämnar vi Atlanten och kommer ut i Stilla havet. Vi fortsätter naturligtvis att hålla utkik efter djur. Kom ihåg att ju fler ögon som håller utkik, desto större chans finns det att få se isbjörn, som är vanlig i detta område.

Efter att tryggt och säkert ha tagit oss ut från Bellot strait korsar vi Victoriasundet och anländer till Conningham Bay. Här sjösätter vi våra småbåtar för att utforska området. Vi hoppas få se mycket av det marina djurlivet, eftersom den grunda, breda viken är känd för att locka till sig vitvalar och isbjörnar.

Gjøahavn är en populär destination för alla som är intresserade av arktisk historia. Orten har fått sitt namn av den norske polarforskaren Roald Amundsen, som övervintrade här under Gjøa-expeditionen. Han kallade platsen ”den finaste lilla hamnen i världen”. I Gjøahavn tillbringade Amundsen och hans män två år med att samla in vetenskapliga data och jaga karibuer. När Amundsen kom hit fanns inga europeiska bosättningar här, men han fick kontakt med lokalbefolkningen och lärde sig av dem hur man överlever i dessa polarområden. Lokalbefolkningen, netsilikinuiter, är direkta ättlingar till det gamla thulefolket och de har bott i området i över tusen år.

John Ross-expeditionen 1829-1833 besökte området och medlemmar i den ödesdigra John Franklin-expedition 1845 omkom alldeles i närheten, så Gjøahavn besöks ofta av arktiska historiefantaster. Idag är samhället känt för konst och hantverk – skulptörer härifrån har gjort sig kända för sina shamanansikten och skickliga sömmerskor tillverkar vackra föremål av inuittextilier. Här finns också kulturella höjdpunkter som Heritage Centre, Hamlet Centre och Northwest Passage Territorial Trail. 

Under de varma månaderna när tundran täcks av blommor och havet är isfritt häckar många arktiska fåglar i närheten. Här kan man se lom, gås, and, tärna, labb, strandpipare, snösparv och fjälluggla. En ståtlig flock med myskoxar bor också på ön och här hittar vi även karibuer. När vi kommer fram får vi ett varmt välkomnande i denna ”finaste lilla hamnen i världen”.

Vi seglar först genom Coronation Gulf och sedan in i Amundsen Gulf, vilket naturligtvis känns lite extra högtidligt med tanke på vårt fartygs namn. Bakom oss lämnar vi mängder av små öar och labyrinter av kanaler som förvirrade de tidiga polarhjältarna. Under nästa del av sjöresan är det bara öppet hav mellan oss och Nordpolen! Tillbringa dagen med att lyssna till intressanta föredrag, prova träningslokalen och poolen ombord eller sortera dina foton. Expeditionsteamet kommer också att sammanfatta de upplevelser vi har haft under resan och presentera resplanen för de kommande dagarna.

Smoking Hills är en anmärkningsvärd syn med sina rökpelare som ringlar sig uppför klipporna på Cape Bathursts östra kust. Det är ligniten – en kombination av skiffer och svavelkis – som i samband med bergets erosion självantänds när den kommer i kontakt med luft. År 1850 skickades en sökexpedition till området för att hitta den försvunna Franklin-expeditionen. När man såg röken skickades en grupp iland för att undersöka den i tron att det var lägereldar från det saknade expeditionsteamet. Men allt man fann var dessa rökpelare och inte ett spår av Franklin-teamet.

Namnet på den närliggande byn Paulatuuq betyder ”platsen för kol”.

Förutom att vara Alaskas nordligaste punkt (och därmed även USA:s) är Point Barrow också den plats där vi lämnar Beaufort-havet och kommer in i Tjuktjerhavet. På vägen håller vi utkik efter rätvalar och gråvalar. Närbelägna Barrow med sina 4 000 invånare är verkligen en stad i sin rätta bemärkelse om man jämför med våra tidigare landstigningar. På Inupiat Heritage Center har besökarna möjlighet att köpa konst och hantverk som lokala sniderier, masker, jackor och pälsvantar.

Vår episka resa slutar i Nome, där Roald Amundsen avslutade sin första expedition i Nordvästpassagen år 1906. År 1898 upptäckte tre lyckosamma svenska män guld i närheten av Anvil Creek, och inom ett år hade 10 000 män anlänt i ett desperat försök att upprepa bedriften. Vintern 1925 drabbades Nome av en difteriepidemi under just den tid då staden var helt avskärmad från resten av världen på grund av snö och havsis. För att frakta det serum som kunde bota sjukdomen fick man ta hjälp av slädhundar en stor del av sträckan från Anchorage, 160 mil bort. Du kan få reda på mer om denna hjälteinsats på Carrie M. McLain Museum.

Efter ilandstigning på morgonen åker vi till flygplatsen för att flyga till Vancouver. Där väntar en transfer som tar dig till hotellet för en övernattning.