Lunnefågeln

Grönländsk papegoja, havets clown – lunnefågeln (Fratercula Arctica) har sitt speciella utseende att tacka för sina många smeknamn. Den har svart hjässa och rygg, gråa fläckar på kinderna, vit undersida, röd och svart näbb och brandgula ben.

Lunnefågeln har en särskild plats i norsk etymologi. Den har till och med sin egen festival – Lundefestivalen på Røst, en liten ö i Lofoten. Røst ligger nära den klippkoloni som har flest lunnefåglar i Norge, och förr i tiden var insamlandet av deras ägg en viktig del av norsk ekonomi och tradition.

Idag är lunnefågeln en rödlistad art. Den tillbringar sina höstar och vintrar ute till havs och återvänder sedan om våren till kustklippor för att häcka. Kolonierna är enorma, med tiotusentals fåglar, och varje par lägger bara ett ägg. Efter sex veckor är kycklingen vuxen och redo att flyga. Den återvänder inte till kusten på flera år.

Förutom i Norge häckar lunnefågeln på Island, Grönland, Newfoundland och de brittiska öarna. Den lever av fisk och har inga landlevande fiender vid sina häckningsklippor. Deras enda hot är att måsar eller labbar ska angripa deras ungar.

Lunnefågeln är den enda alkan som lever i Atlanten.