Snabbguide till arktisk astronomi

Detta fascinerande fenomen gör en extremt medveten om vår planets rörelser. Förutom denna period med konstant solljus är norra polcirkeln den perfekta platsen för att se norrsken. Få upplevelser kan mäta sig med att få se dessa band av färgglatt ljus dansa över himlen.

När det kommer till stjärnskådning nära Arktis är vintern den bästa tiden för det. Enligt Europeiska sydobservatoriet är väderförhållandena som mest stabila under vintern. Detta, i kombination med områdets konstanta (eller nästan konstanta) mörker ger klar himmel och ett perfekt tillfälle att betrakta det majestätiska himlavalvet. Här är en snabbguide till de konstellationer du kan se vid norra polcirkeln:

Vissa stjärnor och konstellationer kan ses året runt. Dessa kallas "cirkumpolära" konstellationer, eftersom deras position i förhållande till jorden är någorlunda oförändrad året runt. Den mest kända cirkumpolära konstellationen är antagligen Ursa Minor, Lilla Björn.

Den starkast lysande stjärnan i denna stjärnbild är Polstjärnan, även känd som Nordstjärnan. Denna stjärna går att se nästan exakt över Nordpolen, och den har använts av människor i århundraden som hjälpmedel för navigation. Andra konstellationer som kan ses när det är mörkt ute är Draken, Cassiopeia och Cepheus. Dessa konstellationer kan ses närhelst du tittar norrut.

En del konstellationer går bara att se vissa tider på året. Även om vintern är den allra bästa tiden för stjärnskådning runt Arktis, så går det fortfarande att se vackra syner på himlavalvet under våren, hösten och delar av sommaren. Här är en överblick av de konstellationer som bara går att se vissa årstider: 

• På våren kan man se Kräftan. Som med många stjärnbilder behöver man ha lite fantasi för att se en kräfta här – stjärnbilden består av fem stjärnor som tillsammans bildar en Y-form. I söder kan du se Vattenormen. Denna konstellation slingrar sig över himlen, och hittas lättast om man letar efter stjärnorna som tillsammans bildar dess huvud.

• Större delen av den arktiska sommaren har dagsljus dygnet runt, men det finns lite mörker som behövs för stjärnskådning precis i början och slutet av årstiden. Det är då man kan se Herkules och Lyra, som båda ses på himlens östra del. Herkules hittar man lättast genom att leta efter fyra stjärnor som tillsammans bildar en trapets, som omges av stjärnor som bildar hjältens armar och ben. Lyra är enkel att hitta när man väl har hittat Herkules – denna stjärnbild finns precis under Herkules knä.

• Vid norra polcirkeln är förhållandena perfekta för att få se natthimlen i dess fulla prakt. När du väl har bekantat dig med stjärnhimlen kan du ta tillfället i akt att hitta på ett par egna stjärnbilder. På hösten går det att hitta Pegasus och Andromeda på himlavalvets östra del. Pegasus går lättast att se genom att leta efter "den stora fyrkanten", en någorlunda symmetrisk fyrkant på natthimlen. Denna fyrkant pekar mot Andromeda – Earthsky.org menar att den ser ut som fyrkanten på en baseballplan, och att Andromeda finns vid vad som skulle vara tredje basen. Om man ritar ett streck rakt igenom den vinkeln så leder det rakt emot Andromeda-galaxen.

• Eftersom förhållandena för stjärnskådning är exceptionellt bra under vinterhalvåret borde det inte vara några problem att se dessa konstellationer under den kalla årstiden. Orion är en stjärnbild som är extra rolig att hitta, eftersom det är relativt lätt att se själva figuren som konstellationen bildar. Börja med att titta mot öster och hitta de tre stjärnor som bildar Orions "bälte". När du väl har hittat bältet borde du lätt kunna se de stjärnor som tillsammans bildar Orions överkropp, armar och ben. Följ hans vänstra arm för att se hans pil och pilbåge. Om du istället tittar på hans högra arm, och sen tittar bredvid den, så kommer du se den nedre kanten på Tvillingarna. Dessa är också relativt lätta att se eftersom de bildar två rätt symmetriska streck.

Vid norra polcirkeln är förhållandena perfekta för att få se natthimlen i dess fulla prakt. När du väl har bekantat dig med stjärnhimlen kan du ta tillfället i akt att hitta på ett par egna stjärnbilder.