En upplevelse som skapar många nya bekantskaper: jakten på norrsken som ensamresenär

Jag stod ute på däck och klockan närmade sig midnatt på nyårsafton. Vi var ute till havs i Nordnorge. Man kunde inte valt ett bättre tillfälle för norrsken! ”Det var ett magiskt ögonblick.

I fjärran såg vi fyrverkerier över Mehamn, och högt över dem dansade norrskenet på himlen, nästan som i takt till firandet.” ”Kan du föreställa dig det?” Jag var mållös.

Nej, det bästa skådespel jag har haft turen att se var i december 2019 på MS Polarlys, strax efter att fartyget lämnade Berlevåg. Det såg ut som att himlen exploderade. Det fanns norrsken överallt. Framför oss, bakom oss, över oss. Det var helt otroligt. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle titta! Norrskenet var starkt grönt och bara dansade och dansade. Det var verkligen rock’n’roll på himlen.

Som vanligt reste jag ensam, men alla passagerare var så entusiastiska. Vi kommunicerade med varandra på ett ”WOW”-språk, vilket var ganska kul. Det var helt makalöst. Vi var utom oss av förtjusning! Det var så fantastiskt att jag vid ett tillfälle slutade fotografera det dansande norrskenet, eftersom jag inte ville missa en enda sekund.

Det var magiskt. En känsla av ren lycka för att jag fick möjligheten att se detta, och respekt för naturen och all skönhet som den ger oss. Världen är full av underverk, du behöver bara veta var de finns. Det var omöjligt att sova efteråt, jag var alldeles för upprymd.

Det är helt mörkt, och det finns inga ljusföroreningar – det är därför man kan se norrsken så tydligt. Atmosfären på fartyget spelar också en viktig roll. Resenärerna är här för att se norrsken och den positiva energin smittar av sig. Men också för att man alltid är på olika platser, så chansen att få se norrsken under flera nätter blir kanske något större.

• Ta reda på varför en resa längs norska kusten verkligen är det bästa sättet att se norrsken.

Jag visste att norrsken inte är lika färggranna [som på foton eller videor] i verkligheten, men jag kunde inte föreställa mig hur det skulle se ut på himlen. Första gången jag såg norrsken var det i form av ett vitt moln som rörde på sig.

Jag visste att det inte skulle vara lika grönt som på bilderna, men faktumet att det bara såg ut som ett moln som rörde på sig gjorde mig lite besviken. Jag hoppades på att det skulle förändras – och det gjorde det. Norrskenet blev snart grönaktigt med en röd kant och började dansa. Det var ren magi!

Tålamod är a och o när det gäller att se norrsken, men jag är verkligen ingen tålmodig person! När jag såg norrsken i Mehamn tänkte jag, ”Wow, det där var fantastiskt” och sen gick jag till min hytt. Jag kunde knappt sova på grund av alla intryck från det makalösa norrskenet som dröjde sig kvar i huvudet.

Men jag skulle förmodligen ha stannat kvar på däck, eftersom norrskenet kom tillbaka ännu starkare. Fast det fick jag inte reda på förrän efteråt, när en passagerare visade mig foton som tagits en timme senare. Jag ångrade bittert att jag inte stannade uppe längre!

Efter det har jag alltid stått kvar ute och väntat tålmodigt tills det fullskaliga norrskenet sätter igång, efter den första lilla dansen. Många gånger är jag ensam kvar på däck, eftersom de flesta resenärerna gått tillbaka till sina hytter, precis som jag gjorde första gången. Så det händer att norrskenet dansar sin dans bara för mig.

Det är väldigt enkelt att lära känna andra resenärer om man vill Vi har samma intressen: Midnattssolen, djur, polarnatten och norrsken. Människorna som reser med Hurtigruten gör det för att uppleva naturen och stillheten.

• Håll ett öga på Hurtigrutens sidor med erbjudanden. Där finns det alltid bra erbjudanden för ensamresenärer.

• Beroende på fartyg kan det finnas bord för ensamresenärer. Be om att få sitta och äta där. Om det inte finns något särskilt bord för ensamresenärer kan vi lova att du ändå får trevligt bordssällskap.

• Skulle du ha svårt för att hitta ett samtalsämne kan du börja med norrsken eller midnattssolen. Det är alla intresserade av så stämningen blir uppsluppen.

Ingen orsak. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan Hurtigruten! Nu känner jag några i besättningen ombord, och när jag går ombord på fartyget blir jag behandlad som en familjemedlem. Trots att jag nu har flyttat till Norge utan familj eller vänner så känner jag mig inte ensam. Hurtigruten är min familj.

Tack, KrisTina. Vi älskar att ha dig ombord!