Jakten på den nya världen
Européernas upptäckt av Sydamerika är en intressant historisk händelse med Christofer Columbus, jakten på sjövägen till Kina och Indien, konkurrerande kolonialriken och blodiga erövringar.
På jakt efter peppar
Historien om hur européerna ”upptäckte” Amerika börjar konstigt nog med kanel, kardemumma, ingefära, peppar och gurkmeja. Ända sedan romartiden var kryddor en exotisk, sällsynt och dyr vara – en lyx förbehållen de superrika. Små republiker som Genua och Venedig blomstrade på grund av lukrativa kryddavtal med arabiska köpmän och ottomanerna. Europeiska länder försökte göra sig av med alla mellanhänder och etablera en direkt sjöhandelsväg till kryddkällan, Asien.
Det är här den italienska upptäckaren Christofer Columbus kommer in i bilden. Han föreslog att man skulle kunna nå Asien genom att segla västerut och försökte värva stöd av kungarna i Portugal, England och Frankrike för att finansiera hans till synes excentriska strävan. Svaret var detsamma i nästan ett decennium: Nej! Hans avståndsuppskattningar ansågs vara alltför ambitiösa och hans kostnader oskäligt höga. Det spanska kungaparet gav emellertid efter för hans krav, ett beslut som så småningom skulle förändra den då kända världen för alltid.
Den 12 oktober 1492 trodde Columbus att han hade nått Asien och gjorde anspråk på en liten ö i Bahamas å Spaniens vägnar. Han hade ingen aning om att han hade stigit iland vid utkanten av det som senare skulle kallas Nya världen. Det var en värld full av skatter och rikedomar som europeiska imperier snart skulle kämpa med näbbar och klor för.
Söndra och härska
Den sjudande rivaliteten mellan Spanien och Portugal intensifierades när den portugisiska utforskaren Vasco da Gama slutligen fann sjövägen till Asien. Nu fanns det två stora världar med gott om naturresurser som kunde exploateras – Asien i öst och Sydamerika i väst. Hur skulle dessa grannländer tävla om kontroll över dessa nya kontinenter med oändliga rikedomar? Genom ett brutalt och blodigt krig? Genom politiska sammansvärjningar eller kungligt lönnmord?
Det blev varken det ena eller det andra. Konflikter och kaos undveks nästan helt bekymmersfritt genom att rita ett streck på kartan. I Tordesillasfördraget 1494 tilldelades alla länder längs en linje 370 leguas (2 193 km) väster om Kap Verde till Spanien. Allt öster om denna linje skulle tillhöra Portugal. Med ett enkelt penndrag var problemet löst. Spanien kunde obehindrat lägga beslag på den åtråvärda Nya världen. Men när Brasiliens kust upptäcktes sex år senare öster om linjen fick Portugal äntligen fotfäste i den nya världen.
Den gamla världens pest
På grund av att de inte hade någon immunitet mot sjukdomarna som kom med européerna decimerades de inhemska befolkningarna från uppskattningsvis 50–60 miljoner till 9 miljoner på bara några år. Såväl Spanien som en rad andra självberättigade europeiska makter började även erövra landområden i Sydamerika på ett brutalt men effektivt sätt.
Aztekerna: År 1521 erövrade en koalition, som leddes av den spanska conquistadoren Hernán Cortés och hans män, Tenochtitlán, aztekernas huvudstad som var belägen i dagens Mexico City. Cortes och hans män plundrade aztekernas guld och silver. Han uppges ha sagt att ”jag och mina följeslagare lider av en hjärtsjukdom som endast kan botas med guld”.
Inkariket: Motiverad av rykten om guldstaden Eldorado, ledde Cortés landsman Francisco Pizarro 1533 spanjorerna till inkariket i nuvarande Peru. Han fann ett folk som var splittrat av tvister och inbördeskrig. Det krävdes färre än 300 män för att erövra det väldiga riket. År 1535 grundade Pizarro Lima, som blev det spanska maktsätet i Sydamerika.
Mayakulturen: Mayafolkets motstånd mot spanskt styre var mer långvarigt. Mayacivilisationen hade ingen huvudstad och deras territorium sträckte sig över delar av nuvarande Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras och El Salvador. Det tog 170 år, men så småningom föll även mayacivilisationen av samma omständigheter som aztekerna och inkafolket, nämligen överlägsna vapen, inbördes strider och sjukdomar.
Historiska sevärdheter
Än idag finns det gott om tecken på Sydamerikas koloniala förflutna i länder såsom Mexiko, Belize och Nicaragua. Det finns stenkyrkor i La Serena, Chile, barockarkitektur i Quito, Ecuador, för att inte tala om det fantastiska klostret Basílica y Convento de San Francisco i Lima, Peru.
I Casco Viejo i Panama City är det svårt att missa den stora Catedral metropolitana de Panamá, medan de viktorianska herrgårdarna i Costa Rica, som en gång ägdes av kaffebaroner, har förvandlats till eleganta hotell, kaféer och barer. Platser som dessa och mycket mer väntar dig på expeditionsresan till Sydamerika.