Bodø – mellan Polcirken och Lofoten

Bodø ligger omgivet av hav och fjord, i ett ljus som ständigt skiftar med väder och vind. Lägg till det det exotiska faktum att både midnattssolen och norrskenet är synliga härifrån. Bodø, huvudstad i länet Nordland, ligger strax norr om polcirkeln, där midnattssolen syns från 2 juni till 10 juli. På grund av atmosfärisk refraktion blir det aldrig någon riktig polarnatt i Bodø, men på grund av bergen söder om staden är solen helt osynlig från början av december till början av januari. Det genomsnittliga antalet soltimmar per månad i Bodø är som högst i juni med 221 timmar.

En annan unik egenskap är närheten till naturen och havet. Ta en espresso i staden innan din salta havsafari eller fjällvandring. Välj mellan konserter och utställningar och hoppa sedan rakt i din kajak eller på din offroadcykel. Staden är känd för sin gästfrihet och har en av Norges mest livliga studentgemenskaper.

Världens starkaste tidvattensström, Saltstraumen, med vattenhastigheter på upp till 22 knop, flyter strax söder om Bodø. Kjerringøy är en välbevarad gammal handelsby vid kusten strax norr om Bodø. Med sina natursköna omgivningar och autentiska byggnader har flera filmer spelats in vid denna lilla hamn.

Historia

De tidigaste bosättarna kom till området redan för 10 000 år sedan, mot slutet av den senaste istiden. Det var Saltenfjordens ovanligt rikliga bestånd av fisk och sjöfågel som lockade dem hit. Gravhögarna på Saltstraumen visar hur viktigt det var under järnåldern att resa genom sundet. Som stad är Bodø inte särskilt gammal. Den grundades 1816 och hade under de första 20-30 åren bara 200 invånare. När det dök upp sill utanför kusten 1860, och denna stannade där under de kommande 20 åren, växte staden snabbt och en omfattande industri utvecklades. Sillbeståndet tömdes med tiden ut, men vid det laget var staden väletablerad och hade utvecklat oberoende industrier. Hurtigruten och godstrafiken fick mycket stor betydelse för staden. Det var inte förrän strax före andra världskriget som Bodø kunde nås landvägen söderifrån, fast vägen över Saltfjellet förblev stängd vintertid ända in på 1980-talet. Efter andra världskriget upprättades en flygförbindelse som gjort staden till en viktig kommunikationscentral. Under invasionen 1940 förstörde tyska flygplan två tredjedelar av stadens byggnader och 3 700 människor förlorade sina hem. Staden byggdes upp igen och dess magnifika och utmärkande domkyrka stod färdig 1956.