I Hudson Bay i Kanada trodde man att ljuset kom från lyktorna som demoner bar i sin jakt på förlorade själar. I Wisconsin ansåg Foxindianerna att norrskenet var de rastlösa andarna från slagna fiender som försökte resa sig igen för att ta hämnd, samt att det var ett förebud för pest och krig. Även i Alaska fruktade inuitstammarna ljuset och man bar kniv för att kunna beskydda sig mot de onda andarna i norrskenet.

Dessa myter levandegör den magiska kraft som norrskenet har haft genom tiderna. Även idag, med alla vetenskapliga förklaringar av norrskenet kan vi, precis som ursprungsbefolkningarna, titta upp på det mystiska ljuset och ta del av en spirituell upplevelse.

I Kanada och norra Michigan trodde Algonquin-stammarna att jordens skapare, Nanabozho, hade flyttat långt norrut och att han där tände en stor brasa. Norrskenet var en reflektion av denna brasa som brann för att hans folk skulle veta att han tänkte på dem även om han var mycket långt borta. Menomineeindianerna i Wisconsin trodde att det man såg var välvilliga jättar som fiskade under natten och att ljuset skapades av facklorna de använde för att lysa upp vattnet under fisket.

Inuiterna på norra Grönland trodde att ljuset var de dödas andar som spelade himmelska spel med en valrosskalle, medan man i andra inuitsamhällen trodde att det var valrossar som spelade med en människoskalle.

Norrsken och förebud om döden

Inte alla ursprungssamhällen i Nordamerika fann norrskenets närvaro betryggande och för många var det till och med ett dåligt omen.

Prärieindianerna trodde också att ljuset var en reflektion av stora eldar, men inte från eldar uppgjorda av en kärleksfull skapare. De trodde istället att ljuset var höga flammor under gigantiska kokkärl, tända av nordliga stammar för att tillaga sina fiender.